Nyheter

Det anses fint att bli headhuntad. Att bli utvald. Vara speciell. Den eftersökte. Vem vill inte vara den personen?

Men att bra folk inte söker själva, är en myt som jag vill slå hål på. Det handlar om timing. Du kan råka se en platsannons och känna igen dig direkt. Och att ha tävlat med många andra om jobbet och gått segrande ur det, är väl fint om något.

Rekryterare har ofta varit inblandade när nyanställda slutar efter en kort tid. Det kan gå fel när rekryterare är alltför drivande och säljande.

Jag hörde för ett tag sedan talas om en jobbintervju som havererade av den anledningen. Kandidaten sa att han trivdes på sitt nuvarande jobb och verkade inte vara ett dugg intresserad av det nya. ”Varför är du här på intervju”, frågade VD:n. ”Jo, rekryteraren tyckte att jag skulle gå hit”, svarade kandidaten. Det var det sämsta argumentet för att gå på en jobbintervju som VD:n någonsin hade hört.

Lika illa var det när en senior systemutvecklare satt mitt emot CTO:n med armarna i kors och undrade vad teknikföretaget kunde erbjuda honom.

När rekryterare är alltför drivande och säljande, finns risken att de inte granskar kandidatens motivation. Hen kanske inte ens vill byta jobb. Eller har låtit sig övertalas att gå på intervjun.

Istället för att vara driven gäller det att ha en stor branschförståelse, god personkännedom och kompetens inom det område som vi rekryterar till.