Nyheter

Det var en gång en duktig frontendutvecklare som var väldigt förtjust i sitt jobb. Hon kodade och programmerade dagarna i ända för att hennes arbetsgivare skulle ha den bästa webben i stan. Ofta satt hon lite för länge på jobbet då hon hade så roligt. Det hände att hon tog en öl med några kompisar för att både prata om programmering och andra gemensamma intressen. Och det var allt från relationer och shopping till teknik och TV-serier. Hennes kompisars liv såg ganska olika ut. En hade småbarn och bodde lite utanför city. En annan bodde på söder och extraknäckte som DJ på en syntklubb. En tredje var galen i träning. Ett par saker hade de dock gemensamt: de hade gått på samma utbildning för en del år sedan och de var alla eftertraktade kandidater på arbetsmarknaden. Det sista medförde att de alla var mycket bearbetade av rekryterare och headhunters. Då och då diskuterade de hur det kändes att få så många nytt-jobb förfrågningar per telefon och mail. En tyckte det var roligt att bli uppvaktad och en annan tyckte det blivit för mycket på sistone, så hon hade uppdaterat sin profil på LinkedIn med texten: ”To recruiters: I love my job so don’t contact me!”. Och alla var överens om att det kändes lite lustigt, när den som hörde av sig till dem inte verkade förstå jobbet som erbjöds eller att jobbet var helt fel i förhållande till deras kompetens eller önskemål. Men de njöt i alla fall av vetskapen om att jobbmarknaden för dem var väldigt bra och fortsatta därför att koda vidare lyckligt i alla sina dagar.

Sensmoralen: Tro inte att alla personer i din målgrupp är intresserade av samma saker. Se till att dina erbjudanden är relevanta och presentera det alltid på ett passande sätt. Och respektera den som inte vill bli kontaktat.